<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar/4973441195269238314?origin\x3dhttp://averytulip.blogspot.com', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

well, well, well...
Sunday, January 13, 2008

since this is my first post dito sa blog kong ahm... ewan ko, hehe, i will talk as if i am talking to you. Makes sense?haha, wala pa kasi akong magawa sa ngayon, kind of distracted by the thoughts of my friend who decided to end our friendship just like that. It hurts like crazy, you know? Parang nakipagbreak saken ang boyfriend ko na mahal na mahal ko, or, mas malala pa dun. Ngayon, sabi nila hayaan ko daw muna para makapag-isip, but then i keep on sending her messages saying sorry coz i know it's my fault. Di ko kasi napaparamdam sa kanya na mahalaga din sya sakin. yun lang muna...

april flew last 12:59 AM.